Det var något jag funderade på som jag tänkte blogga om. Men jag har nog glömt vad det var. Jag tror det handlade om hästar. Det var väl kanske inte direkt någon överraskning. Jag kommer förmodligen inte att komma på det. Synd, eller nått.

Nåväl, nu sitter jag med musik i öronen och leker med bilder. Det är inte så jättemånga elever på skolan just nu, vet inte vart alla är. Men jag är här, både pigg och glad. Det är bra, för jag brukar annars vara så trött. Förut på mentorstiden blev vi bjudna på fika. När det handlar om fika (innehållande kakor och bullar) så kan vem som helst vinna mitt hjärta, nästan. Jag vet inte om min mentor vill fjäska lite för oss kanske? Hon lyckas i så fall väldigt bra. Nu kanske ni tycker att jag låter väldigt glupsk, så är nästan fallet. Men bara lite grann.

Tro på fan att jag inte har berättat om helgen än. Det ska jag göra, för det var så mysigt.

Jag och Erik åkte hem till hans familj i Hallen som ligger närmare fjällen och cirka sex mil från skolan. Bussresan tog ungefär en och en halvtimma. Men det var väldigt intressant att beskåda... träden. Eftersom den kära pojken fyllde år dagen innan så väntade paket till han när vi kom fram som han fick efter maten. Jag glömde klantigt nog hans paket.

Om det var fint väder dagen efter så var det planer att åka till fjällen. Jag bad till Gud kvällen innan och bad om sol. Jodå, det var fullt med sol på lördagsmorgonen. Men jag tror fortfarande inte på någon Gud. Vi packade på oss kläder, mat och annat onödigt och bilade till fjällen. Det var jag, Erik, hans mamma Anna med sin man Johan och Eriks syster Emma. Sen vorsteht(?)hundarna Hera och Kalla, jämthunden Tispa och Gibson som är en slags setter.

Vi tolkade från parkeringen, Johan körde med Tispa i knäet och Anna satt i vagnen med tre hundar i famnen. Jag, Erik och Emma tolkade på skidor med ett rep. Det var kul, jag var väldigt ostadig i benen i början men bra gick det. Så väl ute så skidade vi runt tolkandes efter hundar. Anna tränade hundarna på att hitta ripa. Hera var väldigt duktig, hon är en elithund på sådant. Kalla däremot är unghund som har mycket att lära. Hon förstår inte att hon ska stå still när riporna lättar, hon springer efter istället.

Vi hann fika en gång, sen skidade vi vidare och åt senare korv. Sen åkte vi hem. Eftersom det var mest nedförsbackar på vägen tillbaka så åkte vi fritt utan att tolka. Jag klarare mig väldigt bra, även i hög fart i nittiograderskurva. Stolt blev jag över mig själv. Jag som bara åkt skidor två gånger seriöst i mitt liv, första när jag var max tolv år, andra förra året i Bydalen. Det finns en film på min på Youtube när jag åker, precis när jag ramlar. Den är ganska vältalad nu på Dille...

Jag kan säga att jag hade väldigt ont överallt i kroppen dagen efter. Men det var det värt, för vilken underbar dag det var!

Se förresten Anna och Johans hemsida; www.forswards.se.

Kastar in lite bilder från vår skidfärd.

Dessa bilder fotade jag på vägen hem. De är gjorda till s.k fuskhdr.

Ibland bara rasslar tankarna fram i mitt huvud. Jag skriver, fnissar lite för mig själv över min ironi. Vad jag glömmer tänka på är hur det tolkas ur andra perspektiv. Ups, förlåt.

"Har gått och skaffat mig en sån där brudjävel också. Och förmodligen en av dom bästa :)
Är sjukt glad att jag har träffat henne för hon får mig att må så bra.
Mest hon som får mig att inte vilja ta livet av mig. Hon och Manu Chao för tillfället :p"

Oerhört fint skrivet, jag blir så glad över att läsa sådant. Men jag glömmer säga det, jag vet inte varför jag inte visar min glädje. Istället skriver jag;

"Men brudjävel, åh det känns så bra att vara en sån ;) Det låter ju liksom så anständigt och lovande. Mycket passande, abslout. Men det är lugnt, jag har ett väldigt fyndigt namn till dig också; Pojkfan.
Pusspuss!"

Ja, det lät ju väldigt kul när jag skrev det. Men nu när jag läser det förstår jag att han förmodligen blev lite smått förtvivlad och bestämde sig för att skippa det smeknamnet. Men jag har inget emot att bli kallad brudjävel, jag tycker snarare att det är rätt kul. Jag är inte ironisk nu. Gott folk, ha inte höga tankar om mig, fortsätt alltså som ni alltid tänkt om mig.

Jag tycker om Erik väldigt mycket och tycker det är dumt att vi inte kan träffas oftare. Stackarn måste lära sig att förstå sig på min dåliga humor, annars kommer jag nog göra sådana här tabbar fler gånger. Jag vet ju att det inte fanns något ondo med "brudjävel", därför gillar jag det.

Så mannen, kalla mig vad du vill! (yo)

Erik är min bästa förresten, onekligen!


Jag är lite dum nu, jag småäter. Det är inte bra för sommarens säsong, att jag aldrig lär mig! Uh


Farewell! /Melina

Inom begreppen människoraser, hudfärger, nationellt och etniskt ursprung eller trosbekännelser får man inte väcka hets mot folkgrupp enligt yttrandefrihetslagen och tryckfrihetsförordningen. Men någonstans läste jag på Riksdagens hemsida att det dock inte gäller slangord för homosexualitet. Lustigt egentligen, jag kan ju ha läst fel. Men detta har väl också med diskriminering att göra? Jag är lite irriterad över att jag inte hittar texten.

I morgon är det tävling på Wången, många från skolan ska delta. Det blir med andra ord att frysa häcken av sig hela dagen och ångra att jag själv inte var med.

Jag skulle egentligen skriva mer skit, men det är dags för att hoppa i säng tror jag. Ögonen börjar tala om det för mig nu.



Som vanligt avslutar jag med en bild. Denna är på Idas ögon som jag fotade för ett antal veckor sen.


Hej svejs eller nått. /Melina

Det är ju egentligen inte skolans fel att vi inte kommer in på bilddagboken. Nu ljög jag till en viss del, man kommer in på startsidan, eventuellt kan logga in för att sedan automatiskt loggas ut igen. Jag går i taket, detta funkar inte! Tänk om folk där hemma dör utan att jag vet någonting! Bilddagboken är som en skvallertidning, man vet allt om andra. Gör någon slut eller skapar förhållande som inte har Facebook så får man reda på det. Dessutom har jag bilder som jag vill lägga upp. Snart är det en vecka sedan jag och mamma var i Stockholm, dessa nyhetsbilder skulle ligga inne där i måndags! Det är viktigt för mig förstår ni. Även om folk kanske inte bryr sig så mycket eller kommenterar så vill jag ändå ha struktur på det hela och mina dagar.

Men förresten, ni som har bloggar som jag får läsa. SKRIV DEM I KOMMENTAR HÄR så att jag kan ha något att sysselsätta mig med. Kom igen, var inte så blyga, kommentera!


Bild jag fotade i höstas på skolhästen Stjarna.



Cajsa har slutat. Vem är Cajsa? Cajsa gick i min klass. Efter om och men har hon äntligen tagit styrkan att bestämma sig för att vara där hon mår som bäst, hemma i Stockholm hos sin flickvän och familj. Idag rann många tårar när hon skulle åka. Denna människan är så beundransvärd. Jag kommer att sakna henne. Synd att vi inte kände varann bättre, men jag antar att det är mitt fel. Men nu kommer hon att må bättre, det är viktigast av allt.



Farväl kära vänner, nu lämnar jag skrivandet. /Melina

Idag var jag och Malin ute och red. Malin red Sleipnir med Júni som handhäst och jag red Fluga utan sadel eller träns, hade endast ett spö. Det gick jättebra, tur att vägen vi red på inte är så trafikerad.
Senare så löslongerade jag Fluga inne i ridhuset. Hon sprang alltså i en rundcorall som jag byggt upp i ridhuset. Jag lät henne springa tills hon sänkte halsen. Då stannade jag och gjorde mig liten. Hon kom så snällt in till mig när jag bad henne, följde mig vart jag än gick.
Tänk vilken tid det har tagit att få hennes kontakt och uppmärksamhet. Förut så sket hon blanka fan i om jag stod i mitten och försökte få kontakt. Nu kan jag ha henne lös ute och hon följer mig, jag kan rida henne utan nånting och hon gör vad jag ber henne. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt. Nu när detta går, vet jag att vi kan gå så mycket längre.

Jag tänker sikta mot följande mål;
- Kunna rida henne utan träns, och hon ändå går med eftergift och samling i trav
- Lägga pass med eller utan halsring
- Skänkelvikning i trav och tölt
- Kunna lägga henne ner
- Kunna göra alla typer av sidoflyttningar löst från marken

Detta kommer givetvis att ta tid, men jag har all tid i världen. Denna hästen lär jag mig på, kanske om jag senare själv blir tränare av andra hästar kanske man kan efterlikna träningen till dem. Det finns inget som är mer underbart än att ha en fantastisk kemi med sin häst.


Yes, ännu ett intressant blogginlägg. Hurra hurra (och jag var så ironisk!)


Hej hej /Melina