God morgon
Just nu sitter jag i matsalen, några meter ifrån mig sitter treorna. De ska kolla på någon Landsmótfilm med Gudni. Sådant är väldigt kul, för just denna Landsmótfilm är från 2008, vilket betyder att det är med Väldigt fina hästar. Mums.
Igår kollade jag på VM 2005 och SM 2008, där finns det fina hästar. Men Landsmót har de finaste.
Nu bestämde treorna sig dock för att gå till fritdslokalen eftersom DVDn är inte ville sammarbeta. Synd, nu måste jag jag ju jobba.
Jag vågar inte drömma om ens en SMnivå. Med Fluga så kommer jag nog aldrig komma över 5.0. Det känns så i alla fall. Trots att hon töltar klockrent, lösgjord med fin aktion och bärighet. För jag har aldrig lyckats, därför är det svårt att föreställa sig. Med Agga uppnådde jag som max 5.33 på en final, det var underbart eftersom det är mina bästa poäng. Då var jag 15 år. Nu är jag 17 år och en mycket bättre ryttare. Jag kan till och med sitta fint nu. Men jag vet ändå inte om jag kommer att få bättre poäng. Om inte annat så ska jag ju inte dö än. Min dag kanske kommer, vi får väl se.
Folk säger att jag kan komma till SM med Fluga, men om jag inte gör det? Då har jag haft förhoppningar, men inte lyckats. Då blir man lite ledsen. Därför är mina drömmar om SM uteslutet.
Jag kan fota istället, det är också spännande.
Jag och Fluga från höstas i tölt. Hon är söt. (Numera behärskar hon att gå i en mer eftergiven form i det tempot.)
Just nu är jag en lycklig människa. Jag inser att jag har fått så mycket i mitt liv. Jag får bara mer och mer, varför skulle jag inte vara lycklig? Jag har mina underbara djur, min familj och en fin vänskapskrets. Någon har tagit sig in i mitt liv och guldfyller mina dagar varje dag. Bara en tanke gör mig glad. Det är så jag vill ha det. Eftersom jag inte hade någon aning om att man verkligen kunde skratta och leva gott varje dag. Nu kan jag inte förstå varför jag var så ledsen och nere så ofta. Jag vet inte varför jag lever, jag bara gör det. Vi människor bara gör det. Men det är säkert bra.
Om jag skulle ta att avsluta detta inlägg för dagen. Kanske någon hade en trevlig läsning, om någon nu läser.
Många kramar /Melina
Slå på tagenterna
Det är så jobbigt när jag ska blogga. För jag måste hela tiden tänka på hur jag formulerar mig och att jag skriver med ett språk som är lämpligt för allmänheten. Varför är det så? Just nu känner jag mig rasande, trött, irriterad, ledsen, besviken och så vidare. Varför kan man då inte bara tala om att "FAN VAD JAG HATAR ALLT DENNA JÄVLA SKITEN JUST NU"? Nej, så går inte att skriva, för idag har vi något som kallas norm och oskrivna regler för hur man ska bete sig inför folk.
Dessutom har vi människor runt omkring oss som inte kan se detta med att folk känner på vissa sätt, och tycker på vissa sätt. För somliga människor accepterar inte att vi alla tycker olika, och att man inte alltid kan ha humöret på topp.
Jag anser att jag borde få skriva precis vad jag vill, självklart inom vår Yttrandefrihetslags regler. Men det gör jag inte, för jag är inte dum nog till det. Det får ni tolka precis hur ni vill.
Vi alla har ju ett ansikte och åsikter som pekar utåt så fort vi visar dem, därför måste man vara rädd om det andra människor får se. Man ska visa det bästa av sig själv så att ingen tycker illa om en och kanske börjar snacka om en. Visst får folk gärna snacka om mig, men då hoppas jag att de också skulle kunna säga det rätt upp i ansiktet på mig. Annars borde man hålla käften istället.
Nu var det ett tag sen jag skrev ett inlägg. Måste vara underbart att bemötas av detta optimistiska inlägget. Inte.
Något som är positivt är att utöver att jag av en dålig orsak är förbannat just nu, så är jag egentligen väldigt glad. Jag har en tillvaro som får mig att må bra. Det tycker jag om. Men just nu så föll allting. Jag tror vi brukar kalla det PMS. Men jag skadar ju ingen annan eftersom jag är för mig själv och inte gör mig hörd. Endast genom internet, men här kan folk välja att läsa.
Jag känner att jag inte alls fick något vettigt förmedlat med detta inlägget. Men jag fick åtminstånde skriva av mig, för nu känns det bättre. 
På bild, min häst Híma :) Kärlek. Om någon kopierar bilden så tvekar jag inte en sekund att anmäla.
Nu var det allt. Puss hej
My Fair Lady
Nu sitter jag och väntar på att mamma ska komma hem. Det är nämligen dags att åka till Kalmar för att stiga på tåget mot Östersund. Jag fattar inte varför jag så ofta är nervös inför resorna. Jag har bara en "liten" packning. Vem vet, kanske en god själ än en gång hjälper mig med packningen. Jag har verkligen saknat Östersund, skolan, min häst och så :) Många förväntningar har jag.
Era är helt underbara. Musik som är vacker, verkligen vacker :) <3
Puss hejdå. /Mel
