Jag sitter och äter. Frida och jag tog lunch från stallet. Hon är den nya praktikanten här på Grim. Trevlans värre. Nu ska vi snart fixa i ordning i stallet och utanför, sen rida lite och greja. Marica, som äger plejset är på Åland med kiropraktorn.


Det är ganska skumt hur ensamheten har fått mig att tänka till. Jag har öppnat ögonen och tänker HUR FAN jag betett mig. Jag kan inte ångra mig och gå tillbaka, det misstag mitt blinda öga inte såg är något som jag får ta resten av livet. Men å andra sidan så kände jag så då. Hur jag ser på saken nu kan inte alltid vara densamma. Jag tror att jag var rädd. Det är svårt att inse när man är det, men senare ser man det eftersom den tiden är förbi och man kan i lugn och ro tänka igenom det. Men inte påverka det, det är redan förbi och lerlagt. Förhoppningsvis utrett och att ingen tagit skada. Tyvärr lämnade jag ett öppet sår och gick. Det kan jag aldrig gå tillbaka till och sy ihop igen, hur gärna jag än vill. Det är något som har naglats fast i mitt huvud, som påminner mig ständigt.


På Atlikursen ville jag hoppa av, ta en spade och gräva ner mig i gödselstacken - skit som skit. Men det gick väl rätt bra, men jag ville prestera bättre. Men nu ska jag ta tag i det jag lärt mig och göra det bra på egen hand i två veckor. Sen kommer mardrömmen tillbaka. Det är för att jag inte kan och att jag skäms.

Nu har jag varit på min praktik hos Grim Islandshästar i eh ett par veckor som kanske är tre. Här får jag ta ut hästarna som är tio stycken. Mocka deras boxar och sopa i stallgången. En trevlig sysselsättning på morgonen, särskilt när man är trött och inte har vaknat än.. Därför har jag kommit på att jag tar det lugnt de första två timmarna och sörplar kaffe, sen jävlar fixar jag stallet snyggt! Fast det går ju inte så snabbt då jag gör det, pappas gener förstår ni. (Jag gör ju förstås massa andra grejer på dagarna, springer runt överallt och styr så jag är helt slut på kvällen. Rider ibland också.) Har varit på Åland också med Marica, hon pratar konstigt och kommer därifrån. "Har du inga det?" Istället för "Har du inte det?" Och så vidare. Men det är förvisso ganske kul, konstigt nog har jag inte härmat henne, jag har min egna konstiga dialekt som inte är en dialekt egentligen, bara konstig den med.

"För att korta sig måste hästen kunna länga sig". Väldigt fyndigt sagt och funkar bra. Om jag säger så här;
När vi kortar hästen och kräver att den ska kunna få en snygg hållning så kanske vi kräver för mycket. För vart får hästen muskler till det ifrån? Hur ska den kunna hålla sig mjuk i de musklerna om den inte får lära sig att slappna av i en längre form? Precis vad jag säger. Det första jag fick lära mig var att behärska detta. Leda hästen med ett kraftigt tygeltag och ställning innåt tills den gav efter och sökte sig neråt. Åhu vad svårt det var att hålla koll då den sprang åt alla håll, man skulle ge efter precis då den hittade rätt väg. Nu när jag känt på känslan så vet jag vad jag ska sträva efter. Jag styr då alltså med ben och kropp. Stannar med mage och tryckande knän och ställer med tyglarna.
Så gott folk, ryttare, läng din häst så kan du också korta din häst korrekt. Låt den sträcka på ryggmusklerna utan att bli framtung, för det blir den inte då du gör rätt.

På mina ensamma kvällar i min sköna lilla säng har jag läst Illustrerad Vetenskap. Forskare ska ta de bästa generna så vi får de bästa barnen hit och de styr duvors hjärnor dit. De skriver om stenar med runskrift som jag inte fattar någonting av varför den artikeln står där och är meningslös. De försöker komma på ett sätt för människan att ligga i koma, och får oss lata stackars läsare att känna oss dåliga med sina artiklar om att människan är skapad till att röra sig och inte sitta vid datorn. Puckon som jag borde inte läsa tidningar som Illustrerad Vetenskap, jag tror ju på allt! Men spännande och nyhetsväckande läsing på hög nivå. Mhm

Nu ska jag gå ut och ge Monnet, Nikita och Frosti lite käk.

Hejdå, glöm inte att ringa ;D

(Hingsten Oskar som ser ut som en Lena Furberg häst, inte bra kvalité, jag VET)