Det var något jag funderade på som jag tänkte blogga om. Men jag har nog glömt vad det var. Jag tror det handlade om hästar. Det var väl kanske inte direkt någon överraskning. Jag kommer förmodligen inte att komma på det. Synd, eller nått.

Nåväl, nu sitter jag med musik i öronen och leker med bilder. Det är inte så jättemånga elever på skolan just nu, vet inte vart alla är. Men jag är här, både pigg och glad. Det är bra, för jag brukar annars vara så trött. Förut på mentorstiden blev vi bjudna på fika. När det handlar om fika (innehållande kakor och bullar) så kan vem som helst vinna mitt hjärta, nästan. Jag vet inte om min mentor vill fjäska lite för oss kanske? Hon lyckas i så fall väldigt bra. Nu kanske ni tycker att jag låter väldigt glupsk, så är nästan fallet. Men bara lite grann.

Tro på fan att jag inte har berättat om helgen än. Det ska jag göra, för det var så mysigt.

Jag och Erik åkte hem till hans familj i Hallen som ligger närmare fjällen och cirka sex mil från skolan. Bussresan tog ungefär en och en halvtimma. Men det var väldigt intressant att beskåda... träden. Eftersom den kära pojken fyllde år dagen innan så väntade paket till han när vi kom fram som han fick efter maten. Jag glömde klantigt nog hans paket.

Om det var fint väder dagen efter så var det planer att åka till fjällen. Jag bad till Gud kvällen innan och bad om sol. Jodå, det var fullt med sol på lördagsmorgonen. Men jag tror fortfarande inte på någon Gud. Vi packade på oss kläder, mat och annat onödigt och bilade till fjällen. Det var jag, Erik, hans mamma Anna med sin man Johan och Eriks syster Emma. Sen vorsteht(?)hundarna Hera och Kalla, jämthunden Tispa och Gibson som är en slags setter.

Vi tolkade från parkeringen, Johan körde med Tispa i knäet och Anna satt i vagnen med tre hundar i famnen. Jag, Erik och Emma tolkade på skidor med ett rep. Det var kul, jag var väldigt ostadig i benen i början men bra gick det. Så väl ute så skidade vi runt tolkandes efter hundar. Anna tränade hundarna på att hitta ripa. Hera var väldigt duktig, hon är en elithund på sådant. Kalla däremot är unghund som har mycket att lära. Hon förstår inte att hon ska stå still när riporna lättar, hon springer efter istället.

Vi hann fika en gång, sen skidade vi vidare och åt senare korv. Sen åkte vi hem. Eftersom det var mest nedförsbackar på vägen tillbaka så åkte vi fritt utan att tolka. Jag klarare mig väldigt bra, även i hög fart i nittiograderskurva. Stolt blev jag över mig själv. Jag som bara åkt skidor två gånger seriöst i mitt liv, första när jag var max tolv år, andra förra året i Bydalen. Det finns en film på min på Youtube när jag åker, precis när jag ramlar. Den är ganska vältalad nu på Dille...

Jag kan säga att jag hade väldigt ont överallt i kroppen dagen efter. Men det var det värt, för vilken underbar dag det var!

Se förresten Anna och Johans hemsida; www.forswards.se.

Kastar in lite bilder från vår skidfärd.

   
    
   
  

Dessa bilder fotade jag på vägen hem. De är gjorda till s.k fuskhdr.

   
(Ingen kopiering av bilderna få ske. Detta kan leda till anmälning, så låt bli dem tack. Jag äger dem)


Hoppas ni gillar bilderna, det gör jag (faktiskt). /Melina