Idag var jag och Malin ute och red. Malin red Sleipnir med Júni som handhäst och jag red Fluga utan sadel eller träns, hade endast ett spö. Det gick jättebra, tur att vägen vi red på inte är så trafikerad.
Senare så löslongerade jag Fluga inne i ridhuset. Hon sprang alltså i en rundcorall som jag byggt upp i ridhuset. Jag lät henne springa tills hon sänkte halsen. Då stannade jag och gjorde mig liten. Hon kom så snällt in till mig när jag bad henne, följde mig vart jag än gick.
Tänk vilken tid det har tagit att få hennes kontakt och uppmärksamhet. Förut så sket hon blanka fan i om jag stod i mitten och försökte få kontakt. Nu kan jag ha henne lös ute och hon följer mig, jag kan rida henne utan nånting och hon gör vad jag ber henne. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt. Nu när detta går, vet jag att vi kan gå så mycket längre.

Jag tänker sikta mot följande mål;
- Kunna rida henne utan träns, och hon ändå går med eftergift och samling i trav
- Lägga pass med eller utan halsring
- Skänkelvikning i trav och tölt
- Kunna lägga henne ner
- Kunna göra alla typer av sidoflyttningar löst från marken

Detta kommer givetvis att ta tid, men jag har all tid i världen. Denna hästen lär jag mig på, kanske om jag senare själv blir tränare av andra hästar kanske man kan efterlikna träningen till dem. Det finns inget som är mer underbart än att ha en fantastisk kemi med sin häst.


Yes, ännu ett intressant blogginlägg. Hurra hurra (och jag var så ironisk!)


Hej hej /Melina