...måste jag medge att det är farligt att släppa mig med en kamera. Så fort jag får en kamera i handen så leker jag inställningar - fotar och har mig. Det är lite farligt det. Tänk sen om jag nu kan köpa en egen liten mumsigkamera, då jävlar kommer jag bildbomba mycket oftare. Hieregu
  Men jag kan inte råför att jag råkar gilla att fota. För min del är det inte nån jävla trend som jag följer. Det bara sitter där. Jag bara råkar bli knäpp när jag ser ett snyggt fotomotiv. Sen fokuserar och sånt med egna ögon. Himla udda egentligen.
  Igår snodde jag Annelis kamera för att jag skulle fota på SM kvalet i Mönsterås. Det blev ju lite fler motiv än bara tävlingen om jag säger så. Det var ju jättehäftigt ljus att fota i också. Då är det klart att man måste fota :O Fick väl ihop 900 bilder igår. Men nej alla var inte bra, men väldigt många av. Inte nog med att jag var tvungen att gå ut i morse och ta kort med.



Idag var en stressad dag, jag blir så knäpp på bilddagboken. Jag la upp bilder, bland annat från Larsgården. Sen kom jag på att jag tog bilder innan som jag ville ha innan Larsgården bilderna. Jag laddar upp dem och flyttar runt dem i rätt ordning. Men tror ni att bilddagboken tycker att de ska ligga kvar i den ordningen? Onej. Så jag satt där och skrek för mig själv. Jävla pittsak säger jag bara. Får bråka med bilddagboken igen. Jag menar det ser ju jättedumt ut om de inte är i ordning.

Ikväll ska jag rida ut med Stoffe. Mohhaha, vi ska rida länge så han får träningsvärk imorrn (A) höhö. Nej kanske inte så långt men en bit i alla fall :)

Just nu äter jag, eller jag har precis ätit upp. Åt sallad med kiwi, mango, gurka, tomat, feta ost, ris och sånt. Det är helt sjukt vad det är gott! Människor som inte äter sallad och sånt är verkligen konstiga, onekligen.

Så nu har jag skrivit lite skit här, dags att avsluta. Farväl (P.s, om ni kommer på självmordstankar, åk med Thomas på hojen i 260 km/h så lovar jag att ni är avskräckta från döden. Det blev i alla fall jag.)

På senaste tiden så har jag mått illa av att äta en mindre mängd mat. Det är lite märkligt med tanke på att jag brukar äta en större mängd... Tror jag är lite nervös och spänd inför att äntligen komma hem. Nu har jag varit här i åtta veckor, det är lite långt egentligen. Eller, egentligen har jag väl inget att vara nervös inför, kanske betyg, avslutningen och så. Hur allt blir när vi ses igen, hur jag kommer att "tas emot" när vi syns igen till hösten. Har nog inget att oroa mig för, men tankarna virrar där i mitt stackars lilla huvud. 
  Jag kommer säkert att känna press hemma, den pressen man inte behöver uppleva här. Här kan jag ständigt dra tillbaka mig, här finner jag ro och kan te över mig själv. Det är härligt. Men nu har jag ju inte min älskade häst här, hon som gör mig tårögd vid tanken av. Det är ju helt galet, jag har aldrig saknat ett djur så mycket som jag saknar henne. Vi har fått en så mycket bättre kontakt nu, vi börjar förstå varann lite bättre.

När jag kommer hem så ska jag ha APU på Granngården i två veckor, endast för att man måste ha något icke hästrelaterat i minst två veckor under APU veckorna. Sen ska jag i alla fall åka upp till skolan igen, i en och en halv vecka. Det blir att kolla igenom så att inget är missat, skolavslutning och så vidare. Mamma och pappa, eventuellt bror också kommer upp och hämtar hem mig. Sen efter det så inleds mitt sommarlov, som blir fem veckor längre eftersom vi har APU direkt när skolan börjar. Jag menar det är ju som lov att jobba på en gård. Vart jag ska vara någonstans vet jag inte än.

Nu är det ungefär 42 timmar kvar tills jag sitter på tåget på väg hem i en 14 timmars lång resa. Det kommer att bli lite drygt, men det är inte så farligt egentligen. Har ju bara ett byte i Alvesta, tacka slipper jag Stockholm!

Idag var jag väldigt grinig; jag grät över saknad av min häst, över mina vänner, att Eddie försvann från oss, över mina andra katter, att jag skrev fel hela tiden. Allmänt grinig helt enkelt. Mensen gör det verkligen inte lätt i en kvinnas liv ibland.

Idag har jag segat på mitt rum framför Johannas dator, spelningslistan har varit Era, Kristina från Duvemåla och Within Temptation (jag gillar att sjunga till dem). Johanna ska ha ett Stort tack som har lånat ut sin dator så mycket till mig nu. Verkligen en ängel <3

Nu ska jag ta att avsluta detta lite längre inlägg. Skönt att skriva av sig ibland.
Puss och Kram Melina

Jag sitter här i köket och sniffar på kladdkaksdoft. Cajsa och jag har gjort en kladdkaka. Den är väldigt snart klar. Här ljuder Kristina från Duvemåla, en helt ny upptäckt för min del. Jag gillar musikaler lite grann.

I morgon ska jag och ett gäng till äntligen få rida för Camilla. Jag fick det i presentkort då jag kom tvåa i Dillemästerskapet. Camilla har inte varit här på jättelänge och hållit lektion eftersom hon har fått en bäbis.

På måndag åker Fluga hem, efter ett antal månader på Dille. Jag hoppas på att det inte bara är jag som har lagt märke till alla positiva skillnader på henne, och mig. Jag själv åker hem på fredag, ska bli så skönt att få komma hem, äntligen.

De senaste dagarna i norra har varit roliga till och från. Ibland har vi mobbingsattacker mot varann, bland annat mot stackars Johanna som blir kallad för tant och mormor som har åderförkalkning och så vidare. Idag var det Cajas tur att bli mobbattackerad av Jens. Det slutade med att hon låg på golvet och tjöt. Man kan ju inte vara pigg och pepp varje dag direkt. Jag själv missförstår alla, och kläcker ur mig konstiga saker och får ett och annat konstaterat för mig. Livet är fan inte lätt ibland, ur mitt perspektiv.

Igår red jag och Jens ut i skogen och letade efter vägar. Det gick rätt bra. Jag red Eygló som verkligen charmade mig!

Nu är kladdkakan klar, de blev hur god som helst, vi blandade kakao och mjölkchokladpulver. Jag är så förbaskat smart!

Farväl.