Här i Östras kök sitter jag. Det är mörkt i hela huset. Jag sitter ensam med min underbara musik i hörlurarna. Detta låter ju oerhört tråkigt och depigt. Men det är så skönt att bara få koppla bort världen och dess ljud, och bara höra de ljud man älskar mest. 
 
Jag har under en tid nu pratat med Sanna, älskade Sanna som bor på Island, hon har gått på Dille. Jag vill inte, men jag antar att hon har slutat (inte varit på Dille sedan innan jullovet -08). Jag saknar henne. Man inser det ännu mer när man pratar med henne. Jag bodde med henne i princip hela ettan. Trots att jag var en rätt tråkig människa, som kanske inte många gillade. Så gillade hon ändå mig. Jag lyssnade jämt på henne, och hon på mig. Hon får en att skratta så oerhört, bara genom att vara sig själv. Hon kan framstå som så dum, men det är osanning. Hon är en smart människa. Vissa vet man att man kommer ha kvar resten av livet, oavsett. Sanna är en av dem, jag är nästan helt säker på det.

I morgon skall hästarna vila och jag ska hitta inspiration till att fixa ett jävligt bra arbete om Mänskliga rättigheter bara från ingenstans på kort tid. Wish me good luck.


Bild på mig och Fluga från Dillemästerskapet. Jag var utklädd till
skrotnisse med en overoll med "Svendéns bil och mekaniska"
text på ryggen. Flugas svans pryddes med en nummerplåt av
kartong. Foto av Sara Kangeby


Kram och så. /Melina