Hästigt
Alla talar och föreläser så mycket om att en korrekt form är då all enerig och bärighet kommer bakifrån, när hästen bär upp sig kommer eftergiften i nacken. Detta stämmer uppenbarligen jättebra. Men hur gör man? Det går att göra bra saker med häst på väldigt många olika vis. Precis som det går att göra väldigt många dåliga saker på många vis.
En metod som jag finner väldigt vanlig är att ha korta tyglar, hålla i munnen, driva fram hästen och samtidigt förhålla den. Perfekt, hästen bär sig mer bak och ger efter i nacken. Snabbt och enkelt går det också. För tillfället kanske. Men vänta lite, blir inte hästen spänd då vi gör så här? Det är klart, det är spänningen som får hästen att se samlad och bärande ut. Hästen kanske får mer aktion, då har man väl nått det man är ute efter. Men är detta en hållbar metod? Det anser inte jag. Spänningar i hästen ger den låsningar, vilket resulterar rörelseförhinder.
Är det så här vi vill se hästarna? Spända och ihoptryckta?
Jag föredrar vacker ridning. Hästar som är helt avspända, som har byggts upp och utbildats under längre tid.
När jag rider Fluga utan tyglar. Utan ber henne om uppmärksamhet med min kropp så rester hon hals och nacke. Hon har ett öronspel som tyder på att hon är uppmärksam på mig. Om jag tar lite i innertygeln så orkar hon inte gå med eftergift under längre tid, men hon ger efter i nacken. Hon har fortfarande rest sin hals, självbärande, och samtidigt ska ge efter så blir det jobbigt för henne. Detta kräver tid och styrka.
Nu tror jag att jag börjar förstå innebörden av rätt form. Det jag anser är felaktigt är då man själv bär upp hästen. Det är mitt mål att aldrig behöva göra det. Det fina är att jag har fått uppleva känslan själv. Jag talar inte alltid bara om saker som känns logiska och rätt. Jag upplever dem.
Detta är ett intressant ämne. Hästar över huvudtaget går det att diskutera oändligt om. Detta skulle bli ett betydligt längre inlägg. Men jag tappade gnistan, så det får bli bra detta. Nu börjar huvudet gå i konkurs. Dags att sova med andra ord. 
En bild jag fotade för rätt länge sen.
Jag uppskattar alltid kommentarer. Sånt är kul.
//Melina
När Tilverá & jag töltar, så jobbar vi på hennes hållning i överlinje och formen.
Vi har övat en massa på att hon ska kunna bära sig själv, utan att ligga på bettet, genom att bygga upp ryggen så att hon känner att hon orkar.
Hon hade ganska okej bärighet i början också, men efter ungefär 4 månader av träning så kan jag lita på henne, hon orkar bära sig själv.
Enligt mig blir ett ekipage vackert och harmoniskt när ryttaren slipper "bära upp" hästen.
När hästen kan bära sig själv blir rörelserna automatiskt friare och förhoppningsvis blir det då mer aktion.
Tilverá kan lägga sig lite på bettet, om jag låser mina händer.
Då får man "lossa" henne lite, genom att ställa henne åt höger+vänster+att rakställa. Ibland en halvhalt också för att få in bakbenen så att bärigheten blir bättre.
När man fått koll på bärighet+någorlunda form kan man sätta lite mer tryck på dem.
Jag håller med, man ska inte behöva hålla hårt+att trycka på för att få fram det lilla extra.
Min åsikt är att man ska få fram bärighet genom träning och när man kan få hästen att tölta utan konstant tryck utav tyglar, kan man sätta lite mer press bakifrån.
När man sitter på en så pass ofärdig häst, som jag ändå måste säga att Tilverá är, så tar det ett tag.
De flesta hästar med mycket aktion, har mycket träning bakom sig.
Jag tycker att det är fel att sätta på boots, hålla emot, och trycka på.
Om man tränar rätt, så kommer bärighet, aktion, fart, säkerhet och form med tiden. :)
