Jag fick för en liten stund sen veta att jag lätt kan få MVG i Svenska B. Det gläjder mig verkligen att få höra det, eftersom det är ett mål som jag alltid innerst inne har haft. Jag gillar att skriva, tydligen gör jag det bra. Jag är inte världens bästa talare, så mitt sätt att nå ut till andra är genom att skriva. Det känns bra att folk kan läsa vad jag tycker och tänker, för det är precis vad jag vill.

Jag har egentligen aldrig varit jätteduktig i skolan. Jag har alltid legat på G eller upp till VG. MVG var något som jag aldrig kunde sikta på, eftersom jag inte hade motivation att klara det och anstränga mig. Sen vill jag inte påstå att inspirationen var den bästa i min förra skola. När jag tänker tillbaka på det så hade jag nog även om jag gått dit idag och jobbat, inte fått samma ro där som jag har här. Det är något med stämningen och harmonin i denna skola. Det finns inga onda cirklar, folk som är elaka vid varann eller stökar ner. Här är vi mer glada och omogna till det positiva. Man kan alltid få sig ett skratt genom att befinna sig i närheten av några som skrattar. Bara genom att se vissa människor får en att må bra. Jag trivs här, detta är en av den större lyckan i mitt liv tror jag. Jag kan faktiskt få MVG i Svenska. Jag låg på VG i matte i slutet av ettan. Jag har blivit en så mycket bättre ryttare och så vidare.

Jag är inte den som många söker sig till, eller bara vill vara med i allmänhet. Det vet jag, jag har accepterat det. Jag kan inte göra annat än att vara med ändå. Prata och försöka få någon slags uppmärksamhet som påverkar andra positivt. Jag är egentligen en ganska tråkig människa med udda tankar. Jag äter konstig frukostkombination (mackor med kaviar, leverpastejl och skinka). Men jag är Melina Svendén, jag fotar, jag rider, jag lever och gör det som känns bäst. Jag kan inte annat än att leva och hoppas på att få må bra. Förr mådde jag dåligt över vem jag var, och hur jag var eftersom folk inte verkade uppskatta det. Idag anser jag att jag får vara hur (fan) jag vill, man väljer inte vem man gillar. Men om man inte gillar mig hoppas jag att man visar det så att jag kan slippa besvära denne.

Varför jag skrev om detta vet jag inte, det föll mig in. Jag brukar fundera över det. Kanske jag slipper att göra det nu. Dags att äta, klockan är ju fem i tolv.


/melina