I sitt inre tackar och tackar man ibland av glädje. Minns stunder som förgyllar tillvaron och blir minnen för livet. Tacksamhet är något som kanske inte alltid verkligen visas, men jag är övertygad om att den mer eller mindre döljer sig hos alla. Det är något som jag tycker är viktigt för att man ska vara värd det man får.
Ta de underbara medmänniskor som finns. De är tyvärr sällsynta, men de som finns kan också vara de som räddar liv. Så få ord, så få tankar kan göra så mycket betydelsefullt. Även om du inte märker det direkt så kan de är små snälla orden vara de som räddar någons dag.

Tycker du att något är fint - säg det.


Skoldagarna hittills har varit väldigt lugna. Det känns som att jag borde passa på att njuta, för snart bryter nog det stressande, ångerstfylla helvetet ut. Okej, så illa kanske det inte är, men det låter så på alla. Jag är tröttl och vill sova. Har lekt med bilder nu ett tag, det tröttar ut. Tack och lov heter de duga, så all energi är inte förgäves.
Imorgon ska jag ta itu med fjärrhjälp på dator hemma och plocka på mig bilder från SM som jag inte har här. Sen kommer mina bilder pryda SIFs hemsida utmärkt :) Hurra hurra!

Johanna och Malin väntar där uppe, och min säng skriker desperat efter mig. Kanske bäst att jag gör alla till lags för en gångs skull. ;)

Må väl.
/Melina