Gissa om det är vitt här på Dille nu? Det är dock inte så mycket snö, men det är snö! Nog visste jag att den skulle komma inom en snar framtid.

Hur har mitt liv sett ut idag? Jag har halvsovit fram till tolv, sov ingenting direkt i natt. Varför vet jag inte. Nu sitter jag här och skriver, inget vettigt alls egentligen. Jag tror att det är musiken som klistrar mig fast här. Det är först efter ett tag som man inser att hela dagen har gått i spillo.

Jag har börjat inse att jag längtar hem. Det är någonting med att komma hem efter att man har varit borta en tid. Att träffa människor man träffar allt för sällan igen. Sen är man väl mer eller mindre uppskattad. Men vad kan jag göra åt det? Somliga gillar mig, somliga gör inte. Personligen tycker jag om att prata i hundraåttio och skratta som en tok. Sen sminka mig i timmar, och bara gå runt och fantisera om att jag är jättesnygg. Jo, men så kan man också göra. Men en sak är säker, jag gillar det. Det är viktigast.

Jag kom på något igår, det lyder så här;

"There is no God in heaven, there is no angels fallen from sky
We are all God over our selfs, and everyone gots the evil inside"
Det var nog inget nytt egentligen, men pricket över i:et är att engelskan är bra, den har alltså inte blivit rättad (hittills).



Jag må kanske vara blind för det du vill att jag ska se
kanske inte finner rätta orden, glömmer bort det som
jag borde komma ihåg. Men jag är något av en egen
person, jag är formad efter min omgivning och ofta
ser du inte hur lika du och jag är. Lämna mig aldrig,
jag tycker om dig, oerhört. Så stå bredvid mig och
vi ska stå kvar tillsammans, springa tillsammans



Kommentera inte om du inte tänkte något.
/melina