Människor kan förändras, de behöver bara en chans
till att få öppna ögonen och vänja sig vid vad de ser.


Snart börjar jag inse hur mycket jag har att förlora, hur mycket jag har att kämpa för, och hur många som står bakom mig. En känsla som börjar krypa längst ryggen på mig. Jag kan börja vandra och se på det som väntar mig längre fram. Att så få ord, med så mycket betydelse kan förändra så mycket. Jag har så mycket jag saknar, vill komma dit nu. Men jag behöver inte jäkta iväg. För jag har så mycket att uppskatta i den tillvaro jag lever i nu. Tack mina vänner för att jag får finnas. Tack




Just nu sitter jag och lyssnar på musik och äter skorpor. Funderar på om jag ska kasta bort denna dagen och bara dega inne, eller ut och rida. Det blåser ute och är allmänt trist väder. Så rida kanske inte blir en höjdare. Det hade varit kul att hitta på något kul ikväll också. Men det är ju söndag, då ska man ta det lugnt och göra ingenting. Vilket låter väldigt trevligt. Hade internet fungerat i mitt rum så hade jag nog tagit med datorn dit och halvsovit.
Detta blogginlägget blev nästan helt onödigt. På bilden förresten ser ni min sminkning jag hade på Halloween. Kladdkladd utan den minsta fantasi. Varm choklad framför någon film lät mysigt när jag tänker efter.


Farväl, nu blev jag tom på ord.
/Melina