Nu har vi vårat egna. Det är uunderbartunderbartunderbart! Jag har min kärlek till kamera, och vi har vår kärlek Izzi. Ja, nu är hon hemma. En åtta veckors Australian Shepherd med färg Blue merle. Hon kissar på sig när hon blir överglad, ganska charmigt men inte bra i längden. Hoppas att hon lär sig att behärska sig. Hur än, så är hon ju alltid söt.


Izzi o dadda

Jag har funderat på det här med snarkning. Jag disskuterade med mamma och pappa som tyckte si och så, men jag står fast vid vad jag kom fram till!
Alla typer av djur, inklusive människor är utsatta för att bli byten. Då, speciellt under sömn så måste ju alla ha eller haft i ursprung att skydda sig själv genom diskret tystnad. Men vi människor snarkar! Vi var väl lika utsatta för att bli byten som vilket djur som helst? Varför snarkar människan? Har vi totalt mist vårt ursprung? Har vi verkligen sån makt och skydd att vi kan ligga och snarka högt? Det känns helt fel, eller så är vi så högt utvecklande att vi kan snarka då vi vet att vi har skydd. Medan det tar långt tid för djur att ändra på sådant.
Nä, detta med snarkning förstår jag mig inte på. Tycker att det är helt onödigt, jag som verkligen inte kan sova när någon snarkar, men när tvättmaskiner gör jordbävning i hela huset så sover jag. Skumt

Jag tror att jag sover på detta. Ska se om Sudden vill dela säng med mig och Izzi :)
Nattinatti